09
Dec 09Tankar om den kommande förtroendekrisen inom “sociala medier” – Del 1
|
Har det senaste året läst och funderat allt mer på den sannolikt kommande förtroendekrisen för den framväxande marknaden för tjänster inom “sociala medier”. Att kunderna kommer att börja ifrågasätta om “mirakelkuren” som såldes in verkligen var lösningen på alla problem. All logik pekar på att en sådan kommer att komma. Kanske kommer förtroendekrisen under 2010?
Det tror jag och nu ska jag börja utveckla mina tankar. |
 |
Några drivande faktorer:
- Låga krav för att kalla sig “expert”
- Fortfarande svårt att mäta enligt rådande mätmetoder (bl a ROI)
- Överdriven hype (med detta inte sagt att stor potential inte finns men du vet själv att det är hypat just nu)
- Beställare som ofta inte vet exakt vad de beställer
- Svårt att välja leverantörer, vem är egentligen bra?
- Group think och beteendekoder bestäms av de som var först på plan, en grupp av “super users” sätter tonen och ingen vågar säga emot
- Initiativen kommer från fel håll, sociala medier är inte lika med PR
Många hoppas kunna leva på denna växande marknad och det ligger då i allas intressen att lyfta fram fördelarna med sociala medier och inte prata om problemen/utmaningarna. Det gynnar ingen att vara kritiskt granskande. Med finanskrisen och “Madoff-bluffen” färskt i minnet så ringer iaf flera varningsklockor för mig. Själv har jag varit aktiv inom detta område sedan 2006 som egen företagare (utan att själv kalla mig “sociala medier”-expert) och har ända sedan dess satsat pengar och energi på att denna marknad skulle växa fram. Men efter en okontrollerad tillväxtfas så tror jag att det är dags att plocka fram gräsklipparen och trimma till denna gräsmatta. Vilda sociala västern kan inte leva för alltid.
Ett problem i denna industri är att det inte finns några bra sätt att arbeta sig upp och lära sig genom att faktiskt arbeta, och inte bara blogga. I mer etablerade industrier så kan juniora personer komma in som just juniorer och arbeta sig upp samtidigt som de lär sig det praktiska arbetet. Men inom sociala medier råder som sagt lite av vilda västern, och alla är egentligen juniora på detta ämne. Att blogga/prata/föreläsa om sociala medier är inte samma sak som att vara expert. Jag kan inte se att det finns någon i Sverige, och kanske inte ens i världen, som med rätta kan kalla sig expert på “sociala medier”, detta fortfarande väldigt nya område. Eller det är klart, man kunde ju kalla sig expert på sjukvård på 1800-talet också, men de hjälpte inte de patienter som dog av infektioner i sjukhussängen eller de som blev besvikna av att de inte alls mådde bättre efter ett bad med blodiglar. (Lite dramatiserat, men ni förstår min poäng).
De som har jobbat i många år och inte är uppvuxna med Internet sen barnsben får kämpa för att hänga med kidsen i vad som händer, och det är i regel dessa personer som sitter på ledningsnivå. De yngre förmågorna å andra sidan saknar ofta affärsförståelsen och dessa två grupper har svårt att kommunicera. Det skulle gynna oss alla om dessa två grupper på ett bra sätt kunde få lära sig av varandra. Men då måste de juniora förmågorna kanske även arbeta med andra arbetsuppgifter än att bara blogga och hänga på coola events. Det får inte bli ett nytt “glidaryrke” eller vår tids “yuppie”, att få betalt bara för att hålla koll på coola webbtjänster, blogga om vad andra bloggar och snacka “buzz words”.
Det var bara ca 5 år sen begreppet “webb 2.0″ myntades och när det begreppet regerade så var det få som kallade sig “webb 2.0″-experter. Sen kanske 3 år efter detta så muterades detta begrepp till “sociala medier” och gick från ett teknikparadigm, som många marknadsförare såg som en ganska marginell företeelse som inte skulle påverka framtidens marknadsföring särskilt mycket, till ett nytt marknadsföringsparadigm som skulle bli reklam- och PR-industrins räddning. Inte skulle man låta webbyråerna få allt mer av kundernas marknadsföringsbudget? Då passade “sociala medier” som begrepp väldigt bra, för det andas mer PR än teknik, och då är det lättare att kalla sig expert.
Just inflationen av begreppet expert är ett av problemet. Om du har haft en blogg i något år, eller kanske har ett Twitter-konto och bloggar på företagsbloggen och läser de stora bloggarna på området så är du “expert”, även om du aldrig har testat dina kunskaper i ett skarpt läge. Risken är nu att första gången dessa teoretiska kunskaper ska testas på riktigt så är det för ett stort varumärke som har investerat miljoner och åter miljoner på att bygga upp sitt varumärke som kan, om inte raseras, så i alla fall skadas rejält vid en felsatsning på detta område.
Som Elias Betinakis skrev nyligen så är detta ämnesområde något som måste vara förankrat på ledningsnivå. Jag håller med Elias om att ordet “sociala medier” sänder fel signaler och förvirrar snarare än förtydligar vad detta skifte handlar om. Det handlar inte bara om marknadsföring, det är bara toppen på isberget. För att hårddra det hela så ligger snarare vikten på tre saker:
- Produkt- och tjänsteutveckling (du måste ha grymma och/eller billiga produkter/tjänster)
- Kundservice
- Tillfredställa kundernas digitala behov
Att se sociala medier som främst PR är ett kapitalfel och det kommer att straffa sig i längden. (Jag tror att jag ska återkomma till detta ämne längre fram.)
Men det innebär att företagsledningen måste själva sätta sig in i detta område för att veta vad som händer och hur de måste anpassa sig efter de nya villkoren. Det är inte PR-byråns uppgift, utan företagen själva. När de vet vad de vill ha så kan de välja de leverantörer som klarar av att leverera de tekniska lösningarna för detta.
Hm, så mycket att fundera på här, jag tror att jag fortsätter på detta tema senare i veckan…
Vill du läsa mer om detta just nu så kan du ju googla på “snake oil salesman social media”
//Tomas